För någon dag sedan hamnade jag i en diskussion om dagis- och skolmat sisådär omkring sent åttiotal-tidigt nittiotal. Följande maträtter hörde till dem som väckte många känslor:
– Vitsås med knackorv* i, som jag misstänker var en specialitet i en viss byskola i en viss östnyländsk kommun.
– Svartvinbärsgelén som serverades till hönsfrikassé.
– Selleri, som ingick i varje grönsallad vintern -91. Vad berodde det månne på egentligen? Nåt politiskt beslut?
– Finklimp, detta bittermandelmirakel till efterrätt.
– Kinakål med ananas. Riktig festsallad. Liksom också kinakål med gröna ärtor.
Och jag trodde fram tills igår att kinakålen som salladsbas stannade kvar på på 90-talet. Men tji fick jag – för 14,90/kilo får man strimlad kinakål till lunch!

* Hur stavar man? Knackkorv? Jag vägrar googla!